sotis?

I kväll är min pojkvän på fest. 
Jaa det är jättekul för honom. Men varför sitter jag här å igentligen ärligt tycker det känns skit?
Jag unnar ju honom allt roligt i livet, ändå sitter jag å undrar vad han håller hus, vad han gör, vilka han träffar osv...
Jag är helt enkelt sotis!!
Jag är ingen svartsjuk jävul i vanliga fall, lite är man ju alltid men bara sunt svartsjuk om man nu kan vara det.
Det är jobbigt också att han bor så långt bort.

Vi får väl se då, hur han mår senare i kväll, om han ringer och hur han mår i morgon.

jag

har en pojkvän. Som jag träffat sedan några månader tillbaka...
Jag var inte intresserad från början, men han lyckades fånga mitt hjärta. Och jag honoms må jag få säga...
Vi är fortfarande kära men vi bor långt ifrån varandra. Vilket betyder att vi har svårt för att träffas.
Man vill ju att det ska funka men ibland undrar man om det är värt det?
Eftersom båda har jobb på varit håll, barn och x så är det omöjligt för någon av oss att flytta...
Så hur gör man? Väntar på mirakel eller ger upp allt ihopa?

Okej

Hur börjar man blogga då...? 
Kan ju börja med att säga att jag varit tillsammans med en svensk gift känd man.
Han har alltså vart otrogen mot sin fru, flera gånger med mig.
Vad säger det om mig?
Att jag måste vara dum i huvudet antar jag.
Men naiv som jag var så blev jag kär i den här mannen. Trots stor åldersskillnad!!!
Jag började må fruktansvärt dåligt efter detta.
Han sade ju aldrig att han skulle lämna sin fru, men han påstod att han älskade mig.
Han är inte fattig heller så han bjöd mig på en massa saker. Trodde  jag var i en dröm.
Nu såhär ett tag efter inser jag att det var nog den jag var kär i, drömmen...

Welcome

Det här kan bli början till en spännande läsning, eller en sida där folk kanske bara irriterar sig. Vad som händer återstår att se...
Välkommen att läsa om ett liv, där mycket kommer att vara personligt men anonymt! Känner ändå att jag behöver skriva av mig, ibland på djupet...